Konkurs

Bestämmelser om konkurs behandlas i konkurslag (1987:672). Konkursens huvudsakliga funktion är att gäldenären tvingas ge upp alla sina utmätningsbara tillgångar till förmån för sina borgenärer i syfte att betala tillbaka sina skulder. Konkurs beslutas av domstol på begäran av gäldenären själv, alternativt av en eller flera borgenärer. Förutsättningen för att försättas i konkurs är gäldenären inte kan betala sina skulder allt eftersom de förfaller och att denna problematik inte endast är tillfällig och därigenom är på så kallat obestånd.
Lagen gör ingen skillnad på vem gäldenären är, utan både juridiska och fysiska personer kan försättas i konkurs. Rättsverkningen av konkursbeslutet innebär att gäldenären tappar rådigheten över sin egendom och kan inte heller ingå bindande rättshandlingar. Rådigheten över tillgångar och rättshandlingsförmågan övertas i stället av det så kallade ”konkursboet” som förvaltas av en eller flera av tingsrätten utsedda konkursförvaltare. Konkursförvaltaren är i regel en jurist med mångårig erfarenhet som främst ska företräda borgenärernas intresse. Gäldenären har en skyldighet att i viss mån samarbeta med konkursförvaltaren för realiserande av konkursboet genom att exempelvis lämna relevanta upplysningar och tillstyrka bouppteckningen. Begreppet ”konkursbo” kan nämnas ha två olika betydelser: dels den förmögenhetsmassa som ska användas till betalning för skulderna, dels en juridisk person som för egen del kan ingå rättshandlingar.

Konkursens huvudsakliga funktion är att gäldenärens umätningsbara tillgångar tas i anspråk för att täcka borgenärernas fordringar , vilket framgår av 1 kap. 1 § konkurslagen (KonkL). Konkurs beslutas av domstol på begäran av gäldenären själv, alternativt av en eller flera borgenärer. Förutsättningen för att försättas i konkurs är att gäldenären är på obestånd, vilket innebär att denne inte kan betala sina skulder allt eftersom de förfaller och att denna oförmåga  inte  är tillfällig, se 1 kap. 2 § 2 st. KonkL.

Såväl  juridiska som fysiska personer kan försättas i konkurs. Rättsverkan av konkursbeslutet är  att gäldenären tappar rådigheten över sina tillgångar  och  förlorar möjligheten att åta sig förbindelser som kan göras gällande i konkursen, vilket följer av 3 kap. 1 § KonkL.. Rådigheten över tillgångar och rättshandlingsförmågan övertas i stället av det så kallade ”konkursboet”,  vilket förvaltas av en eller flera av tingsrätten utsedda konkursförvaltare. Konkursförvaltaren är i regel en jurist med mångårig erfarenhet som främst ska företräda borgenärernas intresse, se 7 kap. 1 § KonkL samt 7 kap. 8 § KonkL. Konkursgäldenären har även en skyldighet att i viss mån samarbeta med konkursförvaltaren för realiserande av konkursboet genom att exempelvis lämna relevanta upplysningar och tillstyrka bouppteckningen, se 6 kap. 1–3 §§ KonkL.

Aktiebolaget är en egen juridisk person som kan inneha tillgångar och skulder, ingå bindande avtal m.m. och som huvudregel kan man som ställföreträdare i ett aktiebolag inte bli personligt betalningsansvarig (1 kap. 3 § aktiebolagslagen, ABL). Det finns däremot några undantag där företrädaransvar kan inträda, vilka kommer redogöras för nedan.

Företrädaransvar enligt  ABL

Enligt aktiebolagslagen ska styrelsen genast upprätta en kontrollbalansräkning om det finns skäl att anta att det råder kritisk kapitalbrist, alltså när bolagets egna tillgångar understider hälften av det registrerade aktiekapitalet (25 kap. 13 § 1 p. ABL). Detsamma gäller om bolaget har varit föremål för ett misslyckat utmätningsförsök, se 25 kap. 13 § 2 p. ABL. Fortsätter styrelsen att bedriva verksamheten utan att upprätta en kontrollbalansräkningen i sådana lägen, ådrar sig styrelsens ledamöter personligt för de förpliktelser som uppkommer under den tid som underlåtenheten består, vilket framgår av 25 kap. 18 § 1 p. ABL.

Företrädaransvar genom ansvarsgenombrott

Styrelseledamöter kan även bli personligt betalningsansvariga genom ett så kallat ansvarsgenombrott. Begreppet finns inte i lagen men anses vara en princip inom associationsrätten. Personligt betalningsansvar kan då uppstå om företrädare för bolaget t. ex gör sig skyldiga till någon typ av illojalt missbruk av aktiebolaget som bolagsform (se bland annat NJA 2014 s. 877).

Företrädaransvar enligt skatteförfarandelagen

Styrelseledamöter kan även bli ansvariga för obetalda skatteskulder. För att sådant ansvar ska inträda måste ställföreträdaren ha agerat uppsåtligen eller grovt oaktsamt, se 59 kap. 12–14 §§ skatteförfarandelagen. Av domstolspraxis kan utläsas att ställföreträdare inte anses ha agerat uppsåtligt eller grovt oaktsamt om denne senast på förfallodagen har vidtagit åtgärder för att reglera skatteskulderna. Sådana åtgärder kan vara försättande av bolaget i konkurs, inträdande i företagsrekonstruktion eller betalningsinställelse som efterföljs av en ansökan om företagsrekonstruktion eller konkurs.

Huvudregeln är att aktiebolaget såsom juridisk person svarar för bolagets skulder med sina tillgångar. Under vissa förutsättningar kan dock styrelsen ådra sig personligt betalningsansvar för bolagets skulder, bland annat om den underlåtit att upprätta en kontrollbalansräkning vid en kritisk kapitalbrist (se 25 kap. 18 § 1–3 p. ABL).  Även aktieägarna kan bli personligt betalningsansvariga tillsamman med styrelsen om det fattats beslut om tvångslikvidation enligt 25 kap. 17 § ABL, vilket framgår av 25 kap. 19 § ABL. Även om utgångspunkten alltså är att bolaget svarar för sina egna skulder, kan såväl aktieägarna som styrelsen svara för dess skulder under vissa förutsättningar. 

Styrelseledamöter kan bli personligt ansvariga för bolagets skulder i vissa fall, även om huvudregeln är att aktiebolaget som juridisk person svarar för skulderna med sina egna tillgångar. Ett sådant betalningsansvar kan uppkomma om syrelsen underlåter att upprätta en kontrollbalansräkning vid en kritisk kapitalbrist, vilket framgår av 25 kap. 18 § aktiebolagslagen (ABL). Styrelseledamöterna svarar då solidariskt för de skulder som bolaget ådrar sig under tidsperioden för denna underlåtenhet. Samma sak gäller om styrelsen upprättat en kontrollbalansräkning och ser att det råder en kritisk kapitalbrist, men ändå väljer att bedriva verksamheten (25 kap. 18 § 2 p. ABL). Solidariskt betalningsansvar uppstår även om styrelsen inte ansöker om likvidation trots att de är skyldiga att göra det, se 25 kap. 18 § 3 p. ABL.

En skuldsatt privatperson kan försättas i personlig konkurs, antingen genom att själv ansöka om konkurs eller genom att en eller flera borgenärer ansöker om det.

Vid personlig konkurs tar en konkursförvaltare hand om dina tillgångar och säljer dessa så att du kan betala dina skulder. Under konkursen förlorar du möjligheten att själv bestämma kring din egendom. Du är endast garanterad de tillgångar som du och din familj behöver för att ni ska kunna betala nödvändiga utgifter, då ett existensminimum räknas ut.

Likvidationsplikt innebär att företag i vissa fall måste försättas i likvidation. Detta gäller bland annat om aktiebolaget inte anmält en behörig styrelse till bolagsverket, om styrelsen underlåtit att upprätta en kontrollbalansräkning vid kritisk kapitalbrist, när det vid utmätning enligt utsökningsbalken visas att bolaget saknar tillgångar för att täcka utsökningsborgenärens fordran et cetera. Något förenklat innebär alltså likvidationsplikt att man i vissa fall är skyldig att ansöka om att likvidera bolaget. Underlåtenhet att likvidera bolaget kan i vissa fall medföra att styrelsen och/eller aktieägarna ådrar sig personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser, se 25 kap. 18–19 §§ ABL. 

Bestämmelser om utmätning finns i utsökningsbalken (UB).  Det är gäldenärens egendomar som ska utmätas, vilket framgår av 4 kap. 17 § UB. Lös egendom som gäldenären har i sin besittning antas denne äga, se 4 kap. 18 § UB. Aktier och värdepapper m.m är lös egendom och kan därför mätas ut vid konkurs. Vid utmätning görs dock alltid en försvarlighetsbedömning, och det är det som medför minst olägenhet för gäldenären som ska utmätas i första hand (jfr 4 kap. 1 § UB).

Svaret på frågan beror i stor utsträckning på vem det är som är skuldsatt, om det är du som privatperson som är skyldig pengar eller om det är bolaget som är skuldsatt. Om det är du som privatperson som är skuldsatt kan ditt aktieinnehav utmätas. Om det är bolaget som är skuldsatt kan utmätning ske av egendom i bolagets besittning, till exempel bolagets inkråm. 

Både gäldenären (bolaget) och borgenärerna (de som kräver betalning) kan ansöka om att företaget ska försättas i konkurs. Även skatteverket kan, såsom vilken borgenär som helst,  ansöka om konkurs för ett bolag för statens räkning, t.ex om bolaget har obetalda skatteskulder.

Konkurskostnaderna är de kostnader som får utdelning först, vilket framgår av 14 kap. 2 § konkurslagen (KonkL). Konkurskostnader är främst kostnader som är hänförliga till förvaltningen av boet, bland annat konkursförvaltarens arvode (se 14 kap. 1 § KonkL). På så sätt kan man säga att det är konkursförvaltaren och andra som har fordringar som uppstått i samband med förvaltningen av konkursboet som får betalt först (t. ex ett sakkunnigt biträde som anlitats av konkursförvaltaren, 14 kap. 1 § 3 p. KonkL). Dessa fordringar ska täckas fullt ut; om fordringarna inte kan täckas av konkursboets tillgångar ska staten betala resten, vilket framgår av 14 kap. 2 § andra meningen KonkL. Efter att konkurskostnaderna har täckts, ska konkursboets massaskulder betalas. Massaskulder är skulder som konkursboet ådragit sig, exempelvis för att konkursförvaltaren fullföljt ett avtal som konkursgäldenären slutit före konkursen. Det som kvarstår fördelas sedan i enlighet med bestämmelserna i förmånsrättslagen, FRL. Förmånsrätter kan beskrivas som en slags förtur till betalning, och kan delas upp i särskilda respektive allmänna förmånsrätter (2 § FRL). Särskilda förmånsrätter är de förmånsrätter som finns stadgade i 3 a - 9 §§ FRL, och ges företräde i förhållande till varandra efter paragrafnumrerningen (9 § FRL). Handpanträtt (särskild förmånsrätt enligt 4 § 3 p. FRL) ges alltså företräde i förhållande till företagshypotek (särskild förmånsrätt enligt 5 § FRL), även om båda är särskilda förmånsrätter och därför som huvudregel har företräde framför allmänna förmånsrätter (15 § FRL).
Efter de särskilda förmånsrätterna får de borgenärer med allmän förmånsrätt utdelning för sina fordringar. Även dessa fordringar prioriteras efter paragrafnumreringen i 10-13 b §§ FRL (14 § FRL, se även prop. 2002/03:49 s. 62). Fordringar som borgenär haft i samband med försättandet av gäldenären i konkurs (allmän förmånsrätt enligt 10 § 1 p. FRL) täcks alltså före arbetstagares fordran på lön för utfört arbete (förmånsrätt enligt 12 § FRL), även om båda dessa fordringar har företräde i förhållande till fordringar utan förmånsrätt (även kallade oprioriterade fordringar). Fordringar som saknar förmånsrätt har inbördes lika rätt (18 § FRL). Det innebär att dessa borgenärers rätt till betalning bestäms utifrån den andel som deras fordran utgör av den totala skuldsättningen. Om vi exempelvis har två borgenärer, där den ena (borgenär a) har en oprioriterad fordran på 100kr och den andra (borgenär b) har en oprioriterad fordran på 50kr, kommer borgenär a ha rätt till 100/150=2/3 av de medel som finns kvar i konkursboet efter att de fordringar med förmånsrätt betalats. Finns det 30kr kvar i konkursboet efter att alla fordringar med förmånsrätt betalats ut, kommer alltså borgenär a att få 20kr, medan borgenär b får 10kr. Oprioriterade borgenärer brukar få väldigt liten täckning för sina fordringar.

Det är tingsrätten som, efter att ha hört kronofogden, utser konkursförvaltare (7 kap. 2–3 §§ KonkL jämte 7 kap. 25 § KonkL). Den som ansöker om konkursen kan emellertid föreslå konkursförvaltare, vilket oftast blir den förvaltaren som tingsrätten väljer. Finns inget förslag till konkursförvaltare, eller om tingsrätten motsätter sig förslaget, sker valet av konkursförvaltare i turordning i enlighet med konkursförvaltarlistor.

Det finns alltså möjlighet att själva välja konkursförvaltare, och man kan även enligt 16 kap. 5 § KonkL överklaga valet av konkursförvaltare. Tingsrätten måste däremot alltid beakta jävsaspekterna när en konkursförvaltare föreslås, för att försäkra att allt går rätt till i förvaltningen och så att konkursen slutförs på korrekt sätt.