Avtalsrätt

Vanliga frågor om avtalsrätt

Pacta sunt servanda är en grundläggande princip inom avtalsrätten som betyder ungefär ”avtal skall hållas”, eller ”avtal är till för att hållas”. Innebörden är att de parter som avtalat om något är bundna av sitt avtal och ska fullgöra sina förpliktelser gentemot varandra.

Avtalsrätt handlar om avtalet som koncept och grunderna för avtals ingående, hävande med mera. Avtalsrätt handlar även om grundläggande begrepp såsom anbud, accept med mera. Kontraktsrätt är en speciell typ av avtalsrätt, och handlar om vissa särskilda avtalsformer (till exempel konsumentköp, avtal om konsumenttjänster och köp av fast egendom).

Den mest grundläggande regeln inom avtalsrätten är principen pacta sunt servanda, som betyder ungefär ”avtal skall hållas”. Principen innebär att de parter som avtalat om något är bundna av sitt avtal, och ska fullgöra sina förpliktelser gentemot varandra.

Köprätt handlar om köp av egendom, vilket i sin tur handlar om avtal som innebär att äganderätten till viss egendom övergår till någon annan mot vederlag. Köprätten kan delas in i köp av olika typer av egendom, såsom köp av fast egendom, köp av lös egendom, köp av lösöre med mera.

Avtalsfrihet är alltid en utgångspunkt mellan rättssubjekt. Undantag kan vara när till exempel en myndighet ska göra en upphandling, när ett vägrande av avtalsslut kan utgöra diskriminering eller när en vägran att sluta avtal utgör någon typ av missbruk av dominerande ställning. Man brukar då tala om att det råder kontraheringsplikt.

Tillitsprincipen, eller tillitsgrundsatsen, handlar om förklaringsmisstag inom avtalsrätten. Principen innebär att en avtalspart som har avtalat om något i god tro har rätt till att kräva fullgörelse av avtalet även om motparten gjort ett förklaringsmisstag, alltså om motparten gjort något misstag i en utfästelse (t. ex när motparten råkat skriva fel pris i ett köperbjudande).

Ett avtal är, som utgångspunkt, bindande när det finns ett anbud och en accept. När någon erbjudit någon typ av avtalsingående, och motparten accepterat erbjudandet, har alltså ett bindande avtal uppstått. Huvudregeln är vidare att såväl anbud som accept kan ske formlöst, alltså både muntligt och skriftligt. Det finns dock en rad undantag från dessa huvudregler. Som exempel kan nämnas vid köp av fast egendom, vilket inte blir bindande förrän ett bindande köpeavtal skriftligen upprättats i enlighet med jordabalkens formkrav.

Det finns en hel del skillnader mellan lagar och avtal. Avtal får till exempel som huvudregel utformas av avtalsparterna i enlighet med deras önskemål, medan lagar gäller för alla rättssubjekt. Något förenklat kan man säga att avtal ska reglera rättsförhållandet mellan två rättssubjekt efter överenskommelse, medan lagar alltid ska följas.

Att konsumentköplagen är tvingande framgår av lagens tionde paragraf, där det står att avtal som i jämförelse med konsumentköplagen är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne. Att köplagen är dispositiv framgår av köplagens tredje paragraf, där det står att lagen endast ska tillämpas i den mån inte annat är avtalat mellan parterna eller annat följer av partsbruk mellan dem.

Utgångspunkten är alltid att avtal ska hållas. Ett avtal kan dock vara ogiltigt om man som avtalspart till exempel tvingats till att ingå avtalet under råntvång, om avtalet skulle strida mot tro och heder, om motparten utnyttjat ens oförstånd med mera. Det är dock inte bara avtal som kan ogiltigförklaras, även villkor i avtal kan vara ogiltiga. Man brukar då tala om partiell ogiltighet. Sådan ogiltighet kan göras gällande om till exempel en näringsidkare avtalat om avtalsvillkor som är till nackdel för konsumenten i jämförelse med konsumentköplagen, eller om avtalsvillkoret är oskäligt.